Bakgrund
Magdalena är född och uppvuxen i Österbotten, Finland, och flyttade till Sverige i tonåren. Idag är hon bosatt i Skåne med make, fyra barn och katt. Däremellan har hon bott på alldeles för många platser och olika länder. När hon inte skriver läser hon alldeles för många böcker, går helt säkert minst en kurs för att fylla på sin verktygslåda med något mer eller mindre nyttigt, går upp omänskligt tidigt för att baka surdegsbröd eller bara njuter av tystnaden och fågelkvittret utanför.
Magdalena har skrivit så länge hon kan minnas, men särskilt genom livets alla berg- och dalbanor, vilket också präglar henne skrivande. Genom åren har hon haft fler bloggar på diverse teman än vad som är nyttigt, men det var inte förrän när hon gick en utbildning 2017/2018 som tanken att skriva för andras läsning i bokform planterades av en lärare. Under de efterföljande åren brottades hon med Jante – och vann till slut. Mellan 2019-2025 var familjen i Mozambique och Malawi med en biståndsorganisation. Där hemundervisade Magdalena barnen och sökte sig pallarellt först till The Jerry Jenkins Writers Guild, och senare till Linnéuniversitetet där hon läste sig till en kandidat i kreativt skrivande med inriktning mot barn- och ungdomslitteratur.
Och på den vägen är det.
Författarskap
Magdalena skriver skönlitteratur för barn och unga. Hon skriver gärna berättelser som känns i hjärtat där barnfattigdom, olika former av utanförskap, kulturkrockar, tro, och modet att våga var sig själv är centrala teman.
Förhoppningen är att läsaren inte bara ska bli berörd, men kanske också få en och annan tankeställare.
Inspiration
Tvärtom mot vad många tror handlar skrivande till största delen inte om fantasi, i alla fall inte för Magdalena. Snarare handlar det oftast om ett intryck eller en känsla och att lyssna in berättelsen. Något som bäst görs i stillhet, oavsett om det är i favoritfåtöljen med blicken fäst på de vajade grenarna utanför fönstret eller i bilen på väg att hämta ett barn från en träning. Och inte minst när hon släckt lampan och lagt sig.
Sen börjar det riktiga jobbet, att försöka klä intrycket i ord och väva en berättelse olik någon annan, något som inte alltid är så enkelt. Det kräver formuleringar och omformuleringar. Att lägga till och dra ifrån. Det är som att lära sig dansa en dans som inte existerar än.
Och vart den dansen för henne – och dig om du vill – återstår att se. Ett ord i taget. En berättelse i taget.